Det var en gång en ung, nyfiken sjöpung som glatt simmade runt för att utforska nya miljöer och nya saker. Den hittade det perfekta stället att sätta bo, och fäste sig där. Det strömmade igenom vatten som gav föda. Nöjd slog den sig till ro och hjärnan blev överflödig. Den åt upp sin hjärna och levde ovetandes alla sina dagar.
Bli inte en sjöpung. Fortsätt att använda din hjärna till nya saker.
[För övrigt odlar man sjöpung för att skapa biomassa. Så hjärndöda pungar skapar energi. Inte illa ändå.]
